Jenny & Tyra på OEC

Resan

Avresa hemifrån Svedala fredag strax efter lunch. På vägen hämtade jag upp Helena som kom med flyg från Stockholm och sen körde vi vidare till Ringsted för att möta upp de andra. Efter incheckning gick vi alla en promenad med hundarna så att de skulle få sträcka ordentligt på benen och kunna ligga lugnt medan vi var på invigningsfest. Eftersom Tyra kan bli lite osäker tog jag med henne och hon fick ligga i bilen medan vi och alla team utom Finland träffades för ett get-together i matsalen på tävlingshallen. Stackars Finland hade fått problem med bussen så de kom senare. Vår ende sponsor på plats, Rolf, bjöd hela laget på middagen. Tack snälla Rolf!

Under middagen gick alla lag runt och delade ut olika lycka till kort och små gåvor. Supertrevligt och ett fint minne att ha. Eftersom öppna träningen i hallen skulle vara redan 07:00 på lördag morgon för oss HTM ekipage så blev det tidigt i säng.

Lördag 05:00 ringde klockan, ut med Tyra och sedan frukost och iväg till Sorö. KL 07:00 var det dags för en halvtimmes öppen träning inne i hallen. Det kändes helt overkligt att gå där inne med stjärnor som Kath Hardman och massa andra som jag inte ens visste namnet på ännu. Kl 08:00 var det briefing och 08:30 var det dags för inmarsch och invignings ceremoni. Tänk att jag och lilla TyraMyra Hjärtegryn var med om detta. Sverige marscherade in med Helena med svenska flaggan i täten medan de spelade Du gamla du fria.

Så blev kl då 09:00. Först körde en white dog och så var tävlingen igång. Även om man inte hinner titta på alla team så var det en helt fantastisk upplevelse att se så många duktiga hundar från massa olika länder.

Jag hann prata med många både kända och okända nya HTM/FS vänner. Några som gjorde som jag tycker en liten extra prestation var de 2 som debuterade, tävlade för första gången någonsin. Det var en tjej från Israel och en från Färöarna. Ska bli enormt kul att se DVDerna när de kommer så att man kan uppleva allt igen och igen.

På eftermiddagen njöt vi av de 10 final teamen. Vilka prestationer man fick se. Karen Sykes vann välförtjänt tycker jag. På kvällen åt vi alla en gemensam middag på hotellet. Det var jättetrevligt och det blev självklart en massa hundprat.

Även söndag morgon blev det en tidig start. Då kunde vi ju som redan kört vårt njuta men också stötta och heja på våra svenska FS ekipage. Det var jättekul eftersom jag inte hade sett något av de svenska programmen tidigare live. Också FS bjöd naturligtvis på massa fantastiska uppvisningar med Thierry Thomas som slutlig vinnare.

Så var då det första OEC slut. Vi packade ihop, sa hej då och vi ses snart igen till varandra. Det var ett fantastiskt äventyr vi varit med om och hoppas att man kanske kan vara aktuell även till nästa år då OEC går i Prag.

Mitt OEC

Att vara mästerskapsdebutant har varit både kul och lite skrämmande. Skulle man klara att gå in och köra inför en stor och väldigt kunnig publik bland alla ”stjärnor". Vi hade fått presentera en plan i förväg för landslagsledningen och den hade jag bestämt att försöka hålla så mycket som möjligt. En viktig sak som jag hade bestämt att fokusera på var att försöka att allt skulle vara så likt hemma och på träning som möjligt för Tyra, med mat, rastning, uppvärmning och allt annat.

Lördag morgon kom. Vi hade alla en plan ungefär vad vi skulle göra på öppna träningen. Min plan var att bara ta in Tyra en liten kort, kort stund och låta henne känna sig lite hemma och få henne att tänka positivt. Både uppvärmnings och tävlingsringen var öppen för träning. Eftersom man inte fick ta med godis in i tävlingsringen så tog jag med vår älskade tennisboll och gick in och körde lite korta, enkla övningar och starter med bollen som belöning. Allt kändes jättebra. Sen satte jag mig med Tyra vid kanten av uppvärmningsringen en stund.

Då kom helt plötsligt Helle. Jag trodde det var bara för att hälsa men så säger hon, det är problem med din CD. Har du en reserv? Javisst har jag det, iväg snabbt med Tyra bort till omklädningsrummet och hämtade den. Lämnar den till DJn. Samma fel på den. Hur är detta möjligt! Den fungerade ju i Naestved för 2 veckor sedan! Vad ska vi göra, har du en kopia?? Frågorna haglade och jag började känna mig lite stressad. Fram med telefonen och ringde min stackars son Fredric som svarade efter massa signaler. Kan du åka hem och maila över den till oss? Då kommer världens bästa Johanna Allanach och frågar igen vad som är fel och jag förklarar och berättar att den funkade i Naestved. Det här fixar jag säger då Johanna, oroa dig inte. Så självklart, så tryggt. Så talar bara ett proffs på att organisera tävlingar, träna hundekipage och mycket annat. Och visst fixade hon det. Hon provade CDn i sin dator som skulle användas under dagen och vips så fungerade min CD. Det är bara för att datorn har en nyare version säger Johanna som den självklaraste sak i världen. Vi sätter dit min dator och använder den när du ska köra. Oroa dig inte. Och det gjorde jag verkligen inte. Det kändes så tryggt och bra att jag inte ens hann få panik. Visst hade de kunnat funka med att Fredric hade mailat över filen men så mycket enklare när Johanna tog tag i det.

Så var det då dags för allvar. Jag tittade på några av de först startande inkl vår Erika och sedan gick jag ut och körde med Tyra. Vi körde programmet i sektioner med massor av belöning och det kändes faktiskt jättebra. Eftersom det var fint väder la jag henne i bilen sedan med bakluckan öppen eftersom jag trodde att hon skulle känna sig tryggare där än i buren i omklädningsrummet som vi delade med Tjeckien och några till.

In och kolla lite och sedan ombyte till ”tävlingsdress”. Tittade på Yvonnes som var 4 startade före mig. Hade bestämt att ta ut Tyra sent, låta henne kissa och mjuka upp sig lite utanför och sedan bara köra en liten kort uppladdning medan ekipaget före oss var inne och körde sin rutin. Fram med bollen och lite godis. Några kvicka korta övningar och starter och massor av belöning för att få flow och mycket energi. Så blev det vår tur.

Såg till att hela tiden vara i rörelse så att vi hade mycket flow när vi skulle gå in. Ingången och hälsningen gick fint och vi höll precis på att inta startpositionen när musiken redan startade. Vad nu då?? Men det var bara DJn som måste kolla att musiken verkligen skulle starta. Lite rörigt och Tyra blev lite ivrig, började hoppa på mig och det dröjde lite innan vi kunde komma igång. Var lite rädd att domarna skulle döma att hon var utom kontroll för det var ju bara som hon ville komma igång så jag ville/tordes inte säga till henne för jag vill ju att hon ska vara på tårna. Så blev slutligen allt rätt och vi kom igång.

Det kändes direkt att Tyra var med mig. Det kändes så bra att jag t o m hann tänka på att titta upp på domarna och publiken när vi gick första sidvärtes passagen. Allt kändes som om vi var i en bubbla och allt bara flöt på. Jag hade bestämt att eftersom rutinen var så ny och vi ännu inte är så säkra så skulle jag ta det säkra för det osäkra och visa, hjälpa och stötta Tyra så mycket jag trodde skulle behövas. T o m backen gick bra. Jag missbedömde avstånden lite så att serpentinerna inte blev helt på rätt ställe men inga tendenser att Tyra ville byta sida eller liknande som i Naestved. Vi bara fortsatte och precis som jag sett i många andra bloggar om hur det känns inne på banan så flöt allt bara på. När sluttonen klingade ut och vi gjort vår slutpose så kändes allt bara för bra för att vara sant.

Sprang ut och belönade med boll & godis. Min underbara, fantastiska hund. Berättade för Helena hur bra allt kändes innan vi gick ut, tog vår and och promenerade iväg. Tyra la sig i gräset och rullade, sprang omkring med anden och jag bara satte mig på en parksoffa och njöt. Det är helt overkligt hur bra allt kändes.

Ni som läst på FB vet att jag blev kvar i bubblan med känslan av att trots att vi inte hade presterat några vinnarpoäng så kunde jag inte ha varit mer nöjd om jag hade vunnit. Det känns som om vi har tagit ett stort steg inom HTM det här året. Från debut i klass 2 på MyDog i januari via massa problem med ögon, livmoderinflammation etc , debut i klass 3 i Naestved den 1 okt och till nu OEC. Detta kunde jag aldrig ha trott skulle bli sant om ni hade frågat mig i våras.

Vad har jag lärt mig på OEC

Gör upp en plan i förväg och håll dig till den både i ringen och utanför. Det ger din hund en trygghet mitt i allt nytt och ovant. Det känns som om det är det som är skillnaden på en erfaren förare och en som är ute för första gången. De erfarna bara kör på oavsett vad som händer och det funkar. En annan sak är också vad lite tid kan göra att hunden hinner smälta och ta in det den har lärt sig. Tyra presterade minst 50% bättre på OEC än i Naestved
2 veckor tidigare.

Bästa minnet

Bästa minnet känns som att ha träffat och lärt känna först och främst mina svenska lagkompisar men också många nya HTM/FS vänner.

Värsta minnet

När min CD inte funkade och sedan inte heller reserven fast den hade funkat på tävling bara 2 veckor innan. Vilken tur att allas vår Johanna Allanach fanns tillhands.

Sponsringens betydelse

Vi har haft en hel hög av sponsorer för vår resa till OEC, både stora och små. Jag är enormt tacksam för all den hjälp och stöd vi fått av er. Hoppas att alla ni sponsorer känner att vi varit goda representanter både för er och för Freestyle/HTM Sverige.

Nya mål

Har köpt DVD från båda dagarna och ska titta på de och försöka se om man kan ”knycka” lite idéer och lägga till i mitt eget program. Ska titta lite extra på den unge ryske killen i HTM med sin lilla dvärgschnauzer och även den finska tjejen med golden tiken Daisy. Tror att jag kan lära lite av de eftersom vårt program och min hund har vissa likheter med de. Det gäller ju att välja sånt som passar en själv och ens egen hund och inte bara ta spektakulära saker man ser. Ska jobba på mitt program och ser fram emot kommande tävlingar och kanske fler landslagsuppdrag. Åker gärna med till Prag nästa år.

Mina favoriter på OEC

I HTM är det naturligtvis de 3 medaljörerna men också 4:an, en ung kille från Ryssland med en liten dvärgschnauzer gjorde stort intryck på mig. I FS är det nog Thierry Thomas och den ryska damen som jag minns bäst.