Dags för Norrlänningen att skriva lite :)!
Jag heter Sabine, 20 år gammal och bor i Umeå, en stad där allt runt omkring känns lite väl långt bort och ofta är "lite efter" gällande nya hundsporter ex. Men det finns även freestyle där, på min BK (Holmsund BK) hade vi den 1/10 ett KM i freestyle där jag dömde hela 7 startanden! Jag tror, med lite tid, mer domare norrut och mer tävlingar kommer sporten växa sig ännu starkare även i norra Sverige.
Med mig till EM har jag golden retrievern Wilma, hur vi kom in i freestylen är en lustig historia...
Wilma, först av allt, är inte "min" hund, hon är min mammas hund. Helt galen i min mamma är Wilma och tidigare bodde hon även hos henne.
Denna historia började med att jag skaffade min framtida tävlingshund, Bailey, en galen goldenhane som idag är 2.5 år. Tränade upp honom som valp och försökta lägga bra grunder, då kom dagen som många golden retriever ägare gruvar sig för, höft och armbågsledsröntgen (HD/ED). Efter sett plåtarna kom inte svaret som en chock, han hade C/D höfter, 1 år gammal... Jaha, tänkte jag, vad gör jag nu? 4 hundar i huset och ingen som kan göra det jag verkligen vill med, tanken att skaffa en till eller omplacera någon fanns inte på kartan.
Men en dag, rättare sagt i februari 2010 tog jag ut Wilma som var hos mig, tänkte jag vill lära henne något (hund kunde lk1 halvbra sedan tidigare + allmänlydnad). Momentet blev 8.an. I iskyla tränade vi och gick så bra att jag ringde min mamma som var lika förvånad som jag(många såg Wilma som en lite virrig hund som knappast skulle kunna lära sig något i freestyle, var mera agility)! Vi tränade in nya konster, lärde in saker som jag inte sett andra hundar göra. Till slut valde jag att anmäla oss till tävling bara för att, det blev i Österåker 2010. Och vips sa det hade vi fått fsd1 med över 91 poäng på alla tre starter på lördagen, och Agnes (ena domaren) tjatade att vi skulle tävla klass 2 dagen efter, vilket vi gjorde. Där fick vi också uppflytt! Resultatmässigt blev det 4 klassvinster och 2 andraplaceringar på en helg i klass 1 & 2. Då kom Agnes igen och var på oss att vi skulle fortsätta tävla nu i klass 3, ta rabiesvaccination och satsa gärnet. På den vägen var det, och idag är Wilma Svensk och Norsk freestylechampion (första hunden som blivit norsk champion och första hunden som tagit norskt freestylecert) trots de få tävlingarna vi kunnat delta i.
Hemma har jag 2 golden hanar och nu en galen border collie valp, "Jinni" på 5 månader, som jag hoppas bla. ska kunna bli en fin freestyle och heelwork hund i framtiden.
Våran form är inte på topp just nu, för 2½ vecka sedan dog min första hund, Nellie, 7 år 2 månader, i cancer. Fick reda på cancern en vecka innan hon gick bort så träningen har legat stort sett still i 3 veckor, från kärnfrisk till död på 2 veckor... Men vill ändå hoppas att jag och Wilma ska kunna visa upp ett bra program och även hjälper Sverige till en fin placering i lagtävlingen och individuellt, om inte annat bidra till en hyperbra stämning :)!
Detta är första mästerskapet jag någonsin verkligen upplevt!!! Bara såg några minuter på NM lydnad i Stockholm, men annars har jag aldrig ens varit på plats vid ett mästerskap! Nu ska jag inte bara uppleva, utan även delta! Jissies hur ska detta gå..! Jag och Wilma är inte bara riktiga nybörjare här (både gällande hur länge vi hållit på med freestyle och i mästerskapssammanhang.), vi gör allt detta för första gången. Blir en spännande helg och ett minne för livet!
Jag heter Sabine, 20 år gammal och bor i Umeå, en stad där allt runt omkring känns lite väl långt bort och ofta är "lite efter" gällande nya hundsporter ex. Men det finns även freestyle där, på min BK (Holmsund BK) hade vi den 1/10 ett KM i freestyle där jag dömde hela 7 startanden! Jag tror, med lite tid, mer domare norrut och mer tävlingar kommer sporten växa sig ännu starkare även i norra Sverige.
Med mig till EM har jag golden retrievern Wilma, hur vi kom in i freestylen är en lustig historia...
Wilma, först av allt, är inte "min" hund, hon är min mammas hund. Helt galen i min mamma är Wilma och tidigare bodde hon även hos henne.
Denna historia började med att jag skaffade min framtida tävlingshund, Bailey, en galen goldenhane som idag är 2.5 år. Tränade upp honom som valp och försökta lägga bra grunder, då kom dagen som många golden retriever ägare gruvar sig för, höft och armbågsledsröntgen (HD/ED). Efter sett plåtarna kom inte svaret som en chock, han hade C/D höfter, 1 år gammal... Jaha, tänkte jag, vad gör jag nu? 4 hundar i huset och ingen som kan göra det jag verkligen vill med, tanken att skaffa en till eller omplacera någon fanns inte på kartan.
Men en dag, rättare sagt i februari 2010 tog jag ut Wilma som var hos mig, tänkte jag vill lära henne något (hund kunde lk1 halvbra sedan tidigare + allmänlydnad). Momentet blev 8.an. I iskyla tränade vi och gick så bra att jag ringde min mamma som var lika förvånad som jag(många såg Wilma som en lite virrig hund som knappast skulle kunna lära sig något i freestyle, var mera agility)! Vi tränade in nya konster, lärde in saker som jag inte sett andra hundar göra. Till slut valde jag att anmäla oss till tävling bara för att, det blev i Österåker 2010. Och vips sa det hade vi fått fsd1 med över 91 poäng på alla tre starter på lördagen, och Agnes (ena domaren) tjatade att vi skulle tävla klass 2 dagen efter, vilket vi gjorde. Där fick vi också uppflytt! Resultatmässigt blev det 4 klassvinster och 2 andraplaceringar på en helg i klass 1 & 2. Då kom Agnes igen och var på oss att vi skulle fortsätta tävla nu i klass 3, ta rabiesvaccination och satsa gärnet. På den vägen var det, och idag är Wilma Svensk och Norsk freestylechampion (första hunden som blivit norsk champion och första hunden som tagit norskt freestylecert) trots de få tävlingarna vi kunnat delta i.
Hemma har jag 2 golden hanar och nu en galen border collie valp, "Jinni" på 5 månader, som jag hoppas bla. ska kunna bli en fin freestyle och heelwork hund i framtiden.
Våran form är inte på topp just nu, för 2½ vecka sedan dog min första hund, Nellie, 7 år 2 månader, i cancer. Fick reda på cancern en vecka innan hon gick bort så träningen har legat stort sett still i 3 veckor, från kärnfrisk till död på 2 veckor... Men vill ändå hoppas att jag och Wilma ska kunna visa upp ett bra program och även hjälper Sverige till en fin placering i lagtävlingen och individuellt, om inte annat bidra till en hyperbra stämning :)!Detta är första mästerskapet jag någonsin verkligen upplevt!!! Bara såg några minuter på NM lydnad i Stockholm, men annars har jag aldrig ens varit på plats vid ett mästerskap! Nu ska jag inte bara uppleva, utan även delta! Jissies hur ska detta gå..! Jag och Wilma är inte bara riktiga nybörjare här (både gällande hur länge vi hållit på med freestyle och i mästerskapssammanhang.), vi gör allt detta för första gången. Blir en spännande helg och ett minne för livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar